Nu tänkte jag visa er hur mitt 2018 såg ut! Året då allt hände, men samtidigt stod helt still! Det var det bästa men jobbigaste året i mitt liv och varför kan ni läsa om här nedan 🙂
Tidigt i januari besökte vi vårt favorit-spa Yasuragi där vi har klippkort och tänkte att det skulle bli vår sista mystid där innan Emil skulle komma! Han var beräknad att dyka upp den 11 mars, men kom den 25 februari! Här ovan ser ni Samuel i sin sköna yasuragirock🙂
Jag tränade så mycket jag orkade och hann under januari och februari! Det var väldigt kallt ute, så det var skönt att komma in på gymmet ibland! Där behövde jag inte vara rädd för att halka med bebben i magen🙂 Körde även en del på vårt lokala utegym som är jättebra! Jag mådde så pass bra hela graviditeten så jag kunde hålla igång och det är jag tacksam för! Mest blev det långa promenader ute, varvat med lätta kroppsövningar + knipträning på gymmet.
Vi fixade och donade så mycket vi hann med Emils rum! Från kontor till barnrum, så det blev många nya möbler och annat dekorativt! Han har inte börjat använda sitt rum ordentligt förrän för någon månad sedan, men vi hade inte haft tid att fixa med sånt nu, så jag är glad att vi gjorde det innan!!
Vi åt flera gånger på resturang, för att “passa på” och bland annat blev det vår favoriträtt paella på bästa stället “Ramblas” på Mariatorget. Vi älskar spansk mat🙂
Semmelsäsongen kom och jag bakade lite goda släta bullar så vi kunde mumsa på semlor hela februari, haha!😃
Det här var från den 24 februari, när vi skulle till min syster och fira sen jul med en del av släkten som varit sjuka länge! Magen var stor och jag hade ingen aning om att vattnet skulle gå 3 timmar efter vi hade kommit hem den kvällen! Tänk vilken överraskning 😁
klockan 21:38, på sin morfars födelsedag, den 25 februari kom han, Emil Kraft! Vår älskade lilla pojke❤️ Det firades på BB-hotellet med en sushi som jag LÄNGTAT efter i nio månader!! Åh vad gott det vaaar😍
Förutom gulsoten som han hade efter födseln, så var det två lugna sköna veckor vi hade med Emil i början! Han sov mycket och var väldigt mysig! Vi var verkligen i bubblan🙂
Men sen hände något… Kalla det kolik eller vad ni vill, han började skrika o skrika o skrika… Det fanns liksom inget som gjorde honom nöjd förutom amning och att bli buren. Från dag 15 så har han ALLTID totalvägrat att ligga ner, vara i vagnen, i bilen, bli buren på något annat sätt än upprätt, sova på annat sätt än PÅ oss etc… Det bara fortsatte månad in och månad ut. Vi fick börja linda honom i filtar för att få honom lugn och så han kunde sova i alla fall nån timme utan att ligga ovanpå oss och det gick ibland. Studsandes på en träningsboll eller på tutten kunde han somna… Såhär höll det på tills han var ca 7-8 månader! Vi kom fram till att han var en High need baby, eller plusbarn som man kan kalla det när koliken liksom inte går över efter 3 månader…! Det är inte förrän nu vi kunnat börja njuta. Vid 8 månader hände något! Nu är han 10 månader och han sover själv på natten i eget rum, han kan sitta i vagnen(efter 8 månader av bärsele), han kan leka på golvet utan att bara bli buren, han kryper, står, går längs möbler och är ett fantastiskt litet gullebarn som man aldrig kan tro har varit så sjukt intensiv och missnöjd som han VAR!! Helt sjukt, vi har kämpat så in i helvete och äntligen har det belönats! Nu kan vi äntligen njuta av att vara föräldrar till världens bästa Emil ❤️
I maj var vi på ko-släpp tillsammans med mina föräldrar och det var egentligen vår första “stora” utflykt vi gjorde med Emil. Allt var så sjukt jobbigt för han alltid var missnöjd, så det var inte lätt att göra saker. Det gick ändå helt ok, men ja ni ser ju här ovan hur det såg ut och hur glad han var.. eller inte haha! Om man hoppade så gick det mesta bra, men det orkar man ju inte alltid…😱😂 Det var en kul dag ändå, så härligt att göra något “normalt”!!
Här hade han utvecklats lite mer så i juni kunde han vara nöjd och ligga ner på rygg en liten stund efter man bytt hans blöja! Då fick man liksom passa på att njuta, för det var den korta stunden som gjorde ens dag varje dag! Vi försökte njuta lite av sommaren som kommit genom att gå till vår badbrygga och där kunde vi vara ca 1 timme och det levde vi på läääänge! Sen vågade vi oss ut med syrrans båt med mina föräldrar och då var vi många som kunde hjälpas åt med Emil, så det gick relativt bra! Jag fick en stund över till att snorkla vilket var fantastiskt 😃
Mer om det andra halvåret kommer snart!😙
Låter som ett år det. 💖 Skönt Emil börjar känna sig mer bekväm och ni kan varva ner. Kram Caroline
Ja, det här året kan bara bli bättre!❤️ KRAM!
Ramla in på din blogg i december då jag sökte på julbloggar.. aldrig kommenterat men tack för härlig daglig läsning under juletiden😍 😊 Stannade kvar här och va bara tvungen att kommentera då jag vart helt paff när jag läste att du visste begreppet “High need baby” el olydnaden. Har en son som idag är 2,5 år. Det är precis vad han var! Sån lättnad när jag hittade en Facebook grupp om detta när han va någon månad gammal och att jag inte va ensam med ett väldigt “krävande” barn. som du säger kände jag att det började vända lite vid 8 månader typ.. men det va fortf tufft så jag vet hur sjukt tufft det är med en missnöjd liten kille. Skulle kunna skriva en roman till dig 😅
Tack att du delar med dig och jag hänger kvar här inne 😁
Olydnaden = plusbarn 😅😁 vart nå fel där..
Åh, vad roligt(fast ändå inte såklart) att du känner igen det jag skriver!! Det är oftast inget man hör någon prata om..🙂 Finns så mycket att säga, men jag vet inte om alla är så intresserade av att läsa om det jag skrev, så jag är glad att du kommenterade och även att du kommer stanna kvar!! Hahah olydnaden.. jag fattade ingenting först 😂😁
Min äldsta dotter var likadan. Var precis som att hon inte var nöjd med att vara bebis och bara ligga. Hon ville alltid uppåt, och var tidig med att sitta och krypa. När hon lärde sig gå vid 10 månader blev hon äntligen nöjd med livet 😊